Att gå på kurs

Ibland faller andan bara på och man får sådan STOR lust att vara extra kreativ med sin hund. På våren/sommaren far man hit och dit, flänger Sverige runt för att sedan under vintertid vara ute och ta det lugnt, planera in utställningar och andra aktiviteter, som att gå kurs.

Jag bestämde mig för att anmäla
Bowie och mig till en
allmän lydnadskurs hos
Ockelbo Brukshundklubb.
Känslan innan man vet vilka man
kommer att gå på kurs med,
eller hur mycket de andra kan,
är en blandning av skräck
och glädje. Har på efterhand kommit underfund med att Bowie och jag kommer lära oss massor under tiden vi har jätteroligt tillsammans. Det är ju det som är meningen.

Efter första träffen känns allt mycket bättre. Vi verkar alla jämställda, ingen mer tränad
än den andra. För var gång som går får Bowie och jag mer kontakt och vi har många roliga träningsstunder tillsammans.

Bowie har fått sig en kompis i samma storlek. Det är en Bovier vid namn Douglas.
Två så olika hundar till utseendet, men så lika till sinnet.
Båda två är i den bästa busåldern,
de står och hoppar för de vill träna mer. Med en vädjande blick och lite gnäll ser de på oss och utropar:
Kom igen nu matte! Vi vill träna, inte sitta still!

Denna artikel var med i Leonberger Nytt nr 02/2004